...då man undrar hur allt faktiskt gick ihop?
Innan lunch hann jag med två utvecklingssamtal för killarna (Fina, fina, duktiga ungar! Stolt som en tupp är jag!) och en slutexamination i Psykologi B. Heja, heja, det var ett pusslande att få tiderna att gå ihop med tre olika lärare! Sen hem och läsa lite i nya kursen (som är sååå tråkig...) och packa ihop en korg med islattes, festisar och jordgubbar till oss och kompisar som bestämt date i lekparken. Uj,uj! Lek och mys ett par timmar i solskenet innan det var dags för gitarrskola. In med killarna i bilen, ner på stan, gitarrskola, Elis somnar i mitt knä, får Leos gitarr i huvudet när han ska lägga ner den i fodralet, krokodiltårar, trösta och bära (ja, en sjuåring!!) byta ett par brallor på HM och sen. Eldprovet. Ica Maxi med två tröttmössor. Kan ju gå precis hur som helst, men alltså. Det gick. Mycket bra, riktigt trevligt om man ser till hur förutsättningarna var. Vi kom hem med lite av varje (bland annat dessa tre linnen, ett till Leo, ett till Elis och såklart ett till lille kusinen M. Ett klipp!) Och så var det bara att ta tag i matteläxa, matlagning och bakning. Jo, för jag hade lovat dem blåbärspaj och chokladbollar för deras fina omdömen, det var det minsta jag kunde göra...
När pappsen kom hem blev det fika och semesterprat. Vintersemester, för i sommar blir det mest stugan eftersom min skola slutar i slutet av augusti. Men vintersemester är bra det med!
...och nu sitter jag alltså här och undrar hur dagen faktiskt gick ihop.
Och är glad att den gjorde det, så som den faktiskt gjorde.
Och så undrar jag om det är nån som kommer orka ta sig igenom det här inlägget?
Nu blir det film med L i uterummet. Fint.
Har saknat honom idag.
♥
.jpg)
